Så är man ett år klokare

Jag hade en helt underbar födelsedag igår och är alldeles överväldigad av alla fina grattishälsningar som kom per sms, telefon och via Facebook! Vilken lycka att ha så många fina vänner, bekanta och nära och kära!

På tal om det här med Facebook... Jag har idag funderat en del på vad  jag ska göra med alla dessa grattishälsningar. Många brukar i slutet av dagen skriva en statusrad där de tackar för alla gratulationer. En del "gillar" varenda hälsning. Somliga svarar varenda en med en personlig kommentar och vissa både "gillar", svarar med personlig kommentar och knåpar ihop en Facebookstatus.

Eftersom jag är en sådan oerhört snäll person ;-) skrev jag personliga kommentarer till alla OCH kunde sedan inte låta bli att även skriva en liten statusrad på slutet av dagen. Kanske kan tyckas lite väl pretantiöst!? Nu när jag tänker efter, utan att för den sakens skull ångra min handling :-), tycker jag nog att det hade räckt att svara på de kommentarer som innehöll något extra, dvs inte "bara" ett grattis. Sistnämnda skulle fått hålla till godo med en "gillning"! Ett slentrianmässigt "grattis" säger ju egentligen inte så mycket. Personen i fråga har antagligen bara precis råkat se att det är min och x stycken till av  hans eller hennes facebookvänners födelsedag och slänger snabbt in ett grattis på min och de andras "väggar", utan att kanske egentligen ägna oss så mycket som en tanke.

Hur som helst, man kan inte låta bli att känna sig som en drottning för en dag med all denna uppmärksamhet!

Det som betyder allra, allra mest är dock grattissamtalen! De som står en riktigt nära nöjer sig inte med en kommentar på Facebook utan grattar via telefon! Och gårdagens samtal värmde verkligen upp mitt hjärta! Kärlek!!